Våndan av Lost
Sitter här och tittar på första säsongen av Lost. Jag gillar Lost, trots att det spårade ur lite där ett tag, jag gillar karaktärerna och hur allas liv på något vis verkar hänga ihop. Det är en komplicerad väv som de har spunnit, författarna till Lost. Jag är riktigt nyfiken på hur det hela kommer sluta.
Men, våndan då kan man då undra. Vad är problemet med Lost eftersom jag nu gillar det så mycket? Jo problemet är min svaga nerver och alldeles för livliga fantasi. Jag klarar inte av att titta på otäcka program eller filmer, jag jagar upp mig och blir rädd. Otroligt fånigt, men sant. Jag kommer i håg när Arkiv X gick på TV. Det vågade jag i princip aldrig titta på själv utan var tvungen att åka till nån kompis.
För några år sen när vi bodde i Norrköping hade vi en filmkväll med J och O. O valde film och det blev en japansk eller koreansk skräckfilm. Jag tillbringade hela filme sittandes under en filt, svettig och rädd, kikandes genom fingrarna men mestadels blundandes. De få scener jag såg fick mig bara att skrika och gömma mig ännu mer. Alla andra hade såklart väldigt roligt åt mig och man skulle ha kunnat tro att de tittade på en komedi med tanke på hur mycket de skrattade. Och såklart drömde jag mardrömmar hela natten. Numera totalvägrar jag att tiitta på skräckfilm.
Därför måste jag nu surfa samtidigt som jag tittar eftersom vissa delar av Lost är otäcka. Då kan jag koncentrera mig på annat när de dyker upp. Ännu ett problem med att bo själv.
Men, våndan då kan man då undra. Vad är problemet med Lost eftersom jag nu gillar det så mycket? Jo problemet är min svaga nerver och alldeles för livliga fantasi. Jag klarar inte av att titta på otäcka program eller filmer, jag jagar upp mig och blir rädd. Otroligt fånigt, men sant. Jag kommer i håg när Arkiv X gick på TV. Det vågade jag i princip aldrig titta på själv utan var tvungen att åka till nån kompis.
För några år sen när vi bodde i Norrköping hade vi en filmkväll med J och O. O valde film och det blev en japansk eller koreansk skräckfilm. Jag tillbringade hela filme sittandes under en filt, svettig och rädd, kikandes genom fingrarna men mestadels blundandes. De få scener jag såg fick mig bara att skrika och gömma mig ännu mer. Alla andra hade såklart väldigt roligt åt mig och man skulle ha kunnat tro att de tittade på en komedi med tanke på hur mycket de skrattade. Och såklart drömde jag mardrömmar hela natten. Numera totalvägrar jag att tiitta på skräckfilm.
Därför måste jag nu surfa samtidigt som jag tittar eftersom vissa delar av Lost är otäcka. Då kan jag koncentrera mig på annat när de dyker upp. Ännu ett problem med att bo själv.
Kommentarer
Trackback
